För ett tag sedan var jag på en tyst meditationsretreat. Det var tre dagar med ungefär sex timmars meditation per dag, men meditationen var inte den enda mindfulnessträningen. Alla dagliga aktiviteter gjordes till övningar i mindfulness. Vi lagade mat, diskade och umgicks i tystnad. Ur en sådan intensiv mindfulnesspraktik föds intressanta insikter. Jag tänkte berätta om ett exempel på detta som berörde mig starkt.

Vid ”utrapporteringen” efter retreaten så berättade en av deltagarna, Bettina, om en upplevelse hon haft när vi skulle städa efter oss. Vi hade blivit uppmanade att göra även detta i tystnad, som en del av själva retreaten och en träning i mindfulness. Bettina berättade att hon brukar tycka att det är otroligt tråkigt och hemskt att städa. Hon kände verkligen motvilja inför städningen och ville mest få den överstökad. Men det hon upptäckte när hon städade i tystnad efter att ha praktiserat mindfulness intensivt under flera dagar var något helt annat. Hon började undersöka vad det egentligen var som hon tyckte var så hemskt. Hon upptäckte att det inte var själva momenten under städningen. Det var inte kroppens rörelsen när hon bäddade ur sängen eller förde moppen över golvet. När hon verkligen var närvarande i det hon gjorde så var de olika momenten rentav sköna och njutbara.

Det hon i själva verket kände motvilja mot, upptäckte hon, var hennes egen mentala bild av städningen som obehaglig, tråkig och tröttsam. Problemet var den mentala bilden, inte städningen i sig. Det hon upptäckte var att när hon stannade i den faktiska upplevelsen av att städa, istället för att fastna i den mentala idén eller negativa berättelsen, så förändrades hela upplevelsen. Detta var befriande i sig, men det ledde dessutom till en annan insikt.

”Under en tid har jag inte tyckt speciellt bra om mig själv”, berättade Bettina. ”Men nu ser jag att det är samma sak där som med städningen. Det jag egentligen tycker illa om är den mentala bilden av mig själv.”

Jag tror Bettina hade fått en insikt i något väldigt fundamentalt vad gäller orsakerna till vårt psykologiska lidande och otillfredsställelse. Det verkliga problemet är väldigt ofta de idéer och tankar vi har om saker, inte sakerna i sig själva. Vi berättar ständigt historier för oss själva och dessa historier är väldigt ofta negativa, dystra och mörka. När vi dessutom rusar på i livet och inte är närvarande, när vi inte förmår stanna med vår faktiska upplevelse, ja då förväxlar vi verkligheten med våra egna berättelser. En otroligt viktig effekt av mindfulnesspraktik är därför förmågan att skilja våra egna mentala bilder och idéer om saker och ting, från dessa saker och ting i sig själva.

Så försök vara verkligt närvarande nästa gång du gör någon aktivitet som du tycker är hemskt tråkig eller obehaglig. Försök stanna med de faktiska förnimmelserna så intensivt och nyfiket som möjligt nästa gång du diskar, städar eller vad det nu kan vara. Vem vet vad som händer då?

För ett tag sedan var jag på en tyst meditationsretreat. Det var tre dagar med ungefär sex timmars meditation per dag, men meditationen var inte den enda mindfulnessträningen. Alla dagliga...