Mindfulness leder till klokare beslut
En nyligen genomförd studie visar att erfarna mindfulnessutövare påverkas mindre av negativa känslor när de fattar beslut. Hos gruppen som inte utövat mindfulness kunde man i hjärnavbildningar se en större aktivitet i ett område i hjärnan (främre insula) som är knutet till känslor av avsky, något som saknades hos gruppen med mindfulnessutövare. Enligt studien var mindfulnessgruppen också bättre på att inte låta sig påverkas av ”tänk om”-scenarior utan istället vara närvarande i sin direkta upplevelse och därigenom välja klokare utifrån den faktiska situationen.
Forskarna lät deltagarna spela ett spel som heter Ultimatumspelet (”The Ultimatum Game”). I spelet interagerar två personer för att dela upp en summa pengar mellan varandra. Den första spelaren föreslår för den andra hur summan ska delas upp och den andra spelaren kan därefter välja att acceptera budet eller inte. Om spelare två inte accepterar budet får ingen spelare någonting.
Ta ett ögonblick och föreställ dig att du är spelare två. Tusen kronor ska delas mellan dig och spelare ett som ger dig erbjudandet att du ska få 100 kronor och han 900 kronor. Skulle det kännas orättvist? Skulle du säga nej till erbjudandet även om det innebär att du då inte får några pengar alls, eftersom spelare ett inte heller skulle få några pengar? Eller skulle du acceptera erbjudandet och glädja dig över de hundra kronorna? (Är det möjligt att du till och med skulle glädja dig över att spelare ett fick 900 kronor? Kanske behöver han dem mer än du…)
Det rationella i situationen är förstås att acceptera även ett orättvist bud. Forskare är relativt eniga om att det som förhindrar oss från att acceptera orättvisa bud är negativa känslor. Vi känner oss förolämpade, kanske känner vi till och med avsky över att spelare ett har mage att föreslå ett så orättvist bud. Vi säger hellre nej till några pengar alls än accepterar ett bud som vi inte upplever som rättvist.
Forskarnas slutsats av studien är att mindfulnessutövarna använde andra nätverk i hjärnan än kontrollgruppen vilket lät dem frikoppla negativa känslomässiga reaktioner så att dessa inte styrde deras beteende.
Att acceptera ett orättvist bud i Ultimatumspelet är klokare än att säga nej, eftersom att ingen då får något. Alla har vi väl dock haft upplevelsen av ”kidnappas” av starka negativa känslor och handla mot vårt bättre vetande på grund av dem. Studien tyder dock på att det finns hopp. Genom att praktisera mindfulness blir vi mer klarsynta och förmögna att agera klokt även om vi känner oss arga, förnärmade, sårade eller upprörda.
Share this
Blir man korka av mindfulness? Då bör man nog hålla sig därifrån.
Negativa känslor har sitt ursprung ur erfarenhet. Erfarenhet kan man använda sig av för att göra klokare val.
Hade jag blivit erbjuden ett sådant skamligt förslag på delning av en 1000-lapp som inte hade någon koppling till arbetsinsats eller liknande anledning till värdering så hade jag definitivt låtit person nummer ett ta hela slanten.
Mitt liv står och faller inte med 100-lapp och ett förslag på delning som i exemplet är bara löjligt, inte ens värt att offra tankemöda på. Person ett hade genom sitt skambud framställt sig själv som en girig och egoistisk person och hade som sådan inte haft mer i mitt liv att göra.
Jag är okunnig om vilken hjärndel som aktiveras vid mitt ställningstagande och det har absolut ingenting med mindfulness att göra. Bara med erfarenhet.
@Tittarstorm: Poängen är att vi har lätt att kidnappas av negativa känslor och då förlora vår förmåga att tänka rationellt. Negativa känslor föds ur hur vi uppfattar en situation. Om du exempelvis tänker att personen som ger dig ett ”skambud” kanske är i en otroligt svår ekonomisk situation, kanske har drabbats av cancer men blivit av med sin sjukpenning och verkligen behöver pengarna kommer du att reagera annorlunda känslomässigt.
Negativa känslor gör att vi endast kan se en situation ur ett väldigt snävt perspektiv. Vi förlorar vår förmåga att se saker ur flera perspektiv, vår får en slags tunnelseende. Det är en glidande skala, men för att se hur det fungerar kan man tänka sig ena extremen: när vi känner intensivt hat eller vansinnig ilska, hur kloka beslut fattar vi då?
Det mindfulnessträning gör är att stärka funktionen hos hjärnans frontallober där högre förmågor som att se saker ur flera perspektiv, planera, utvärdera och andra så kallade exekutiva funktioner återfinns. Samtidigt minskar aktiviteten i Amygdala, det område i hjärnan som är säte för negativa emotioner som ilska, rädsla och så vidare.
Martin: Men varför tänker då inte nummer ett på att nummer två kanske har ekonomiska problem eller cancer och behöver pengarna bättre och ger bort hela summan eller åtminstone hälften?
Det är väl det det handlar om? Att vara generös mot sina medmänniskor, kunna se att andra kanske behöver det du själv anser dig behöva?
Att som nummer ett bara se till sig själv och ta chansen att roffa åt sig nästan hela kakan själv, är ren egoism. Tänk om nummer två har ett cancersjukt barn hemma?
Om jag var nummer ett och ansåg mig inte behöva pengarna, så hade jag istället skänkt hela summan till nummer två.
”Det är väl det det handlar om? Att vara generös mot sina medmänniskor, kunna se att andra kanske behöver det du själv anser dig behöva?”
Exakt! Och om någon i de ultimatum game erbjuder dig 100 kronor och vill behålla 900 själv är väl det generösa att tänka ”han behöver dem säkert mer än jag”, eller hur? Om du säger nej till budet får ingen några pengar, spelare ett får inga pengar och du får inga pengar. Det vore väl inte speciellt generöst av dig, eller hur?
”Att som nummer ett bara se till sig själv och ta chansen att roffa åt sig nästan hela kakan själv, är ren egoism. ”
Kanske, kanske inte. Vad den andres motiv verkligen är kan vi aldrig veta. Om vi däremot tolkar det som egoism och blir upprörda över det så kommer vi att fatta mindre rationella beslut, påverkade av våra negativa känslor. Det kan vi däremot vara säkra på.
Martin: jag anser att ditt sätt att se på saken är ett försök att flytta över ansvaret från nummer ett till nummer två.
Dvs nummer ett är den som lider av stor egoism och som enbart har sitt eget bästa, sina egna problem för ögonen. Nummer ett, är i mina ögon, den som står för det negativa tänkandet. Nummer ett lider av total ”o-mindfullness”.
Du verkar vilja flytta över nummer etts dåliga egenskaper, egoism och ovilja/förstånd att se utanför sig själv och sina egna behov till nummer två? Som om det är nummer två som är den som är girig när det, det facto, är nummer ett som bara tänker på sig själv?
Jag föreslår alla att läsa Einhorns bok – ”Konsten att vara snäll”. Nummer ett är ett ego, av värsta tänkbara sort. Nummer ett bär ansvaret för att negativa tankar uppstår.
Min poäng är att nummer ett hade mått bättre över sig själv om han delat pengarna med nummer två eller skänkt hela beloppet. När nummer ett går därifrån med sina 900 kr så kan han inte känna sig som en särskilt bra människa? Nummer ett skapar således negativa tankar om sig själv hos sig själv och också hos nummer två. Om han går därifrån i tron att han har varit en smart kille och inte bryr sig, så lider han av brist på empati.
”Martin: jag anser att ditt sätt att se på saken är ett försök att flytta över ansvaret från nummer ett till nummer två.”
Nja… Det är delvis rätt. Vad jag försöker göra är att visa att vi själva måste ta ansvaret för våra egna känslor och agerande. Eftersom vi är person 2 i exemplet hamnar således ansvaret där. Mina argument utgår ifrån att vi är person 2 och hur vi kan se rationellt på situationen utifrån denna position.
”Nummer ett är ett ego, av värsta tänkbara sort. Nummer ett bär ansvaret för att negativa tankar uppstår.”
För det första kan du som sagt inte veta att nummer ett är ett ego. Han kanske ska skänka alla pengarna till svältande barn, vad vet vi?
För det andra uppstår de negativa tankarna när du tolkar nummer etts handlande på ett visst sätt. Andra människor kan inte injicera ilska eller andra negativa känslor i oss, de kan vi bara skapa själva. Vi har själva ansvar för våra negativa känslor och tankar.
”Min poäng är att nummer ett hade mått bättre över sig själv om han delat pengarna med nummer två eller skänkt hela beloppet.”
Det kan jag absolut hålla med om det faktiskt är så att nummer etts motivation är strikt egoistisk! Att vara generös mot andra leder till välbefinnande! Så om vi befann oss själva i position nummer ett borde vi överväga att erbjuda 1000 kronor till person två och 0 till oss själva…
Om vi är snälla, hur bör vi då för övrigt behandla människor som beter sig illa? Med tålamod, medkänsla och förståelse! Det är bästa sättet att hjälpa dem att inse att det vore klokare att vara snäll. Att bli arg på dem hjälper inte, det enda säkra resultatet av det är att vi själv mår dåligt och som sagt får sämre möjligheter att agera klokt.
”Jag föreslår alla att läsa Einhorns bok – ”Konsten att vara snäll”. ”
En ypperlig bok!
Martin: vi är inte alls överens om att det är nummer två som har makten.
Det är nummer ett som har makten att styra vilken relation ett och två ska ha i fortsättningen. Nummer ett har makt att styra över hur han själv vill framstå. Nummer ett är nämligen den som skall välja att fördela pengarna. Han väljer att ta pengarna själv.
Nummer två har bara makt att acceptera eller avstå, det nummer ett väljer. Nummer två behöver varken bli arg eller förnedrad, det instämmer jag i.
Jag hade, som nummer två inte blivit alls arg eller förnedrad. Jag hade bara tänkt att nummer ett är en komplett idiot. Om nummer ett har något vett, så inser han det själv.
Inte många människor vill umgås med personer som nummer ett. Nummer ett fick 900 kronor men han förlorade ändå. All respekt.
”Martin: vi är inte alls överens om att det är nummer två som har makten. ”
Jag måste uttryckt mig väldigt klumpigt. Jag har inte sagt att nummer två ”har makten”. Jag har sagt att vi själva måste ta ansvar får våra egna känslor och agerande.
Hela poängen med studien var att ta reda på hur människor reagerade när de var i position två och fick ett ofördelaktigt erbjudande. ”Kidnappades” de av negativa känslor och agerade irrationellt eller inte?
”Jag hade, som nummer två inte blivit alls arg eller förnedrad.”
Bra! Då hade du haft en bättre möjlighet att fatta ett klokt beslut.
”Jag hade bara tänkt att nummer ett är en komplett idiot. Om nummer ett har något vett, så inser han det själv.”
Ja, eller så tänkte han som sagt skänka allt till välgörenhet. Eller så hade han på grund av omständigheter bortom egen kontroll inte pengar att köpa mat till sina barn för. Vem vet? När vi inte vet, varför välja en tolkningen att den andre är en egoistisk idiot?
Poängen med studien var som sagt att vissa människor gjorde tolkningen att den andre var en egoistist, blev arga och tog ett det irrationella beslutet att ingen skulle få några pengar om budet upplevdes som orättvist. Om de hade hållit öppet för alternativa tolkningar (ettan kanske inte var egoist), eller varit mindre benägna att påverkas av negativa känslor, så hade det varit troligare att de tagit ett klokt beslut. Det studien visade var att mindfulnessträning stärker förmågan till detta.
Det hade förstås också varit väldigt intressant att se effekterna av mindfulnessträning för personer i position 1. Jag är övertygad om att det skulle korrelera med mer rättvisa eller till och med generösa bud, eftersom mindfulnessträning ju bland annat stärker empatisk förmåga och förmåga till perspektivtagande.
Vad som är ett klokt beslut i just det här fallet kan helt uppenbart diskuteras, hela upplägget låter för mig väldigt amerikanskt där alla förväntas gå i spinn över att få pengar oavsett hur mycket eller lite. För mig är ett klokt beslut att inte beblanda mig med människor som utan att känna till mina omständigheter sätter sina egna intressen framför mina. För en annan är ett klokt beslut att ta emot de 100 kronorna så de kan köpa mjölk till ungarna och för ytterligare någon kan alla pengar vara viktiga trots att de har det de behöver och kanske mer.
Att man inte ska ta beslut under inverkan av starka känslor är inget nytt. Ett gammalt talesätt lyder att man ska sova på saken, ett råd som är väldigt bra och som vem som helst kan lära sig helt utan mindfulness.
För att den slutsatsen du framför ska kunna dras måste man göra andra tester. Hur ser det t ex ut med beslut som fattas när man blivit kidnappad av starka positiva känslor? De flesta vet väl hur exempelvis en förälskelse kan göra människor verklighetsfrånvända och i det närmaste psykotiska. Beslut som fattas i det läget är sällan särskilt kloka. Tvärtom!
Men mindfulness kanske påverkar starka positiva känslor också? Är det i så fall en lika positiv effekt?
”Att man inte ska ta beslut under inverkan av starka känslor är inget nytt. Ett gammalt talesätt lyder att man ska sova på saken, ett råd som är väldigt bra och som vem som helst kan lära sig helt utan mindfulness.”
Absolut! Fast det är en otroligt stor skillnad mellan att känna till detta i teorin och att ha tillgång till det i en skarp situation där autopiloten tar över. Det är just det som ”kidnappad” av negativa känslor syftar till. Det mindfulnessträning gör är att stärka denna förmåga genom att förändra vår hjärnas neurala nätverk och bland annat stärka frontallobernas funktion.
Hur ser det t ex ut med beslut som fattas när man blivit kidnappad av starka positiva känslor? De flesta vet väl hur exempelvis en förälskelse kan göra människor verklighetsfrånvända och i det närmaste psykotiska. Beslut som fattas i det läget är sällan särskilt kloka. Tvärtom!
Återigen håller jag fullständigt med dig. Jag kan inte hänvisa till någon studie, men enligt min egen erfarenhet är detta absolut en också en effekt av mindfulnessträning. Starka känslor, negativa såväl som positiva, tenderar att ge oss en förvrängd bild av verkligheten. Vi överdriver negativa egenskaper eller positiva egenskaper hos personer och situationer och förlorar vår förmåga att se saker klart och tydigt. Mindfulnessträning ger oss däremot ökad klarsyn, insikt och förmåga att se saker objektivt.
Viktigt att förstå är dock att vad det handlar om är dock inte att inte känna negativa eller positiva känslor. Mindfulness handlar om att vara mer närvarnade i vad vi faktiskt känner, inte om att sluta känna! Genom mindfulnessträning känner vi mer och kommer mer i kontakt med våra känslor. Poängen är att kunna se känslorna för vad de är och inte förlora sin förmåga att se det större perspektivet, väga in olika aspekter och fatta rationella och kloka beslut.