Skillnaden mellan Flow och Mindfulness
Jag har funderat en del på sista tiden kring skillnaderna och likheterna mellan Flow och Mindfulness. Inte sällan hör man sägas att det i själva verket handlar om samma fenomen, att flow och mindfulness är samma sak. Min egen upplevelse är att det handlar om medvetandetillstånd med delvis överlappande egenskaper, men att de också skiljer sig åt i viktiga avseenden.
Neuropsykologen och forskaren Dan Siegel berör den här skillnaden i sin bok ”The mindful brain”. Siegel, älskar akronymer och har bland annat myntat förkortningen SOCK för att beskriva funktionen hos medvetenhet färgad av mindfulness (mindful awareness). SOCK står för Sensation, Observation, Conceptualization and Knowing och beskriver de olika aspekter av vår upplevelse som vi kan vara medvetna om och närvarande med. Vår hjärna producerar strömmar av förnimmelser från våra fem sinnen (”sensation”). Parallellt med dessa skapar andra delar av hjärna konceptuliseringar kring vår upplevelse (”conceptualization”). En tredje ström är en känsla av att observera det som pågår, vår unika förmåga att vara medvetna om att vi är medvetna. När alla dessa tre ”strömmar” balanseras genom att vi är uppmärksamt närvarande med mindfulness (mindfully aware) uppstår en direkt insikt (”knowing”), en balanserad klarsyn som leder till ett optimalt fungerande och som i sig är ett mycket njutbart och positivt sinnestillstånd.
Så vad har då mindfulness och SOCK med flow att göra? Så här skriver Siegel:
As our reflective awareness sheds top-down biasing, the three streams of sensation, observation, and conceptualization blend with the deeper stream of knowing as we are free to flow into our balanced river of consciousness. Disidentification with the objects of attention as the defining features of who we are is created and gives rise to an emerging sense of mindful knowing. This observer-made capacity for discernment is what distinguishes mindful awareness from the notion of ”flow” in which we are no-self-consciously immersed in the sensation of an experience. In flow we lose ourselves as immersion in sensation or thought can ”carry us away” and we become lost in the automaticity of that stream.
Detta speglar mycket väl min egen upplevelse av mindfulness och flow. Flow är ett mycket njutbart sinnestillstånd, inte minst för att det är helt fokuserat och fritt från alla de störande tankar på det förflutna och framtiden som så ofta plågar oss. Det är ett positivt sinnestillstånd eftersom vi är djupt absorberade i vår direkta upplevelse. Flow låter oss också utföra en uppgift på en optimal nivå av fungerande, eftersom vi är maximalt fokuserade och inte ”kommer i vägen för oss själva”.
Men vad flow saknar är den balanserade klarsynen hos mindfulness, det saknar de särskiljande (discerning) och observerande egenskaperna som mindfulness har. Flow är njutbart, men det är inte möjligt att leva våra liv i ett ständigt tillstånd av flow, eftersom det saknar viktiga aspekter som integration, klarsyn och insikt.
Det intressanta är att mindfulness också kan vara ett oerhört fokuserat sinnestillstånd som har alla de positiva egenskaperna hos flow. Att vara direkt medveten om och närvarande i sina sinnesintryck, sin direkta upplevelse är en oerhört positiv upplevelse. Att utföra en syssla med en hög grad av mindfulness gör den mycket mer njutbar. Att utföra något med en hög grad av mindfulness tillåter oss också att prestera optimalt. I dessa avseenden är mindfulnes mycket likt flow. Skillnaden för mig är att mindfulness är ett sinnestillstånd som jag kan alltid kan odla, något som jag kan låta genomsyra hela mitt liv och allt jag gör. Flow är mycket mer begränsat än så. Dessutom leder mindfulness, men inte flow, till klokare val, mer balans, mer insikt och klarsyn.
För att använda Dan Siegels terminologi så är flow fokuserad absorption i Sensation eller Conceptualization, men utan Observation and definitivt utan Knowing.
Kanske är det så att det optimala sinnestillståndet är något som jag skulle gissa att Mihály Csíkszentmihályi som först började forska på flow skulle säga är omöjligt: att uppleva flow, samtidigt som vi är medvetna om att vi upplever flow. Hursomhelst vore det väldigt intressant med mer forskning för att nogrannare utreda skillnaderna och likheterna mellan flow och mindfulness. Tills vidare så står kommentarsfältet öppet…




Det var intressant att få läsa om detta eftersom jag haft funderingar på huruvida det finns likheter mellan flow och mindfulness. Det jag tänker är att mindfulness är ett mer betraktande tillstånd,tanken får möjlighet att stanna upp, således mindre aktivt än flow. Men när flow uppstår befinner man sig i nuet, men tanken är aktiv på ett annat sätt.
Tack för givande läsning!
)
Men visst kan jag känna att ”nu har jag flow” – insiktsfulla ögonblick av medvetenhet, för att vidare förlora mig i uppgiften…
Mitt flow byggs upp av affliktiva känslor innifrån betingade av att uppgiften går bra – över förväntan, lyckohormoner sänds ut och jag får mer energi och blir därmed effektivare. Jag skulle inte säga att mina beslut under ett flow är sämre – trots att de ”bara kommer”, men de är definitivt inte klartänkta som under mindfullness.
Mindfullness är att vara där du är helt enkelt =)
( Inte lika enkelt att genomföra
Det är min erfarenhet, vad är din?
Yesterday is history,
tomorrow´s a mystery,
Today is a gift – that is why it is called the present!
Skönt att hitta den här texten!
Jag har klurat på det här ett tag
Jag gillar att betona för mig själv att flow och mindfulness har mycket gemensamt också. Alltså, mindfulness är en färdighet man tränar upp, och just ”träning av färdigheter” är ju en typisk flow-aktivitet; det finns ett slags utmaning med ett tydligt mål och konstant återkoppling.
Jag blev provocerad i början, när jag t.ex. försökte ”verkligen uppleva hur diskmaskinen egentligen låter” och förväntade mig att det skulle kännas värdefullt på något sätt. Det gjorde det inte. Och ljudet från en diskmaskin är ju inte så jävla häftigt, eller hur?
I slutändan tror jag alltså att man ägnar sig åt mindfulness för att det är en kul/njutbar/engagerande aktivitet, och det är en komponent jag önskar att man tog upp oftare!
”I slutändan tror jag alltså att man ägnar sig åt mindfulness för att det är en kul/njutbar/engagerande aktivitet, och det är en komponent jag önskar att man tog upp oftare!”
Över tid håller jag helt med om att mindfulnessträning leder till att man njuter mer av och är mer engagerad i sin upplevelse. Men det kan vara riskabelt att sträva efter detta i stunden. Det är inte alltid njutbart att öva sig i att vara mer närvarande och medveten. En av de centrala aspekterna av mindfulness är ju att kunna vara även med svåra tankar och känslor, tankar och känslor som vi kanske inte vill känna och tänka utan helst skulle vara utan.
Det kan vara smärtsamt att öva mindfulness, men alternativet är att försöka undvika och inte acceptera de oönskade delarna av vår upplevelse, vilket bara leder till mer av vad vi försöker undvika.
Så på lång sikt är syftet med mindfulnesspraktik mer positiva känslor, men på kort sikt behöver vi akta oss för att ha detta mål, eftersom det lätt leder till känslomässigt undvikande och motsatsen till medvetenhet, närvaro och acceptans. En paradox, månne…
Det härliga är att i tillstånd av mindfulness släpper vi dömmandet över hurvida flow är flow eller inte, konceptualiseringen, och kan njuta av att vara i flow på ett ”kroppsligt”sätt.
Jo, mera övning i mindfulnessmeditation destå mera njutning. Det lönar sig att meditera….:)