Den inre dialogen och meditativ absorption
Linda på Psykologifabriken skriver klokt om att inte försöka tysta sin inre dialog. Precis som Linda skriver så är det viktigt att iaktta och acceptera tankar precis som de är. Problemen uppstår när vi börjar förneka, förvränga eller förskjuta dem.
En viktig poäng i sammanhanget är dock vi kan förändra den inre dialogen över tid genom att öva oss i mindfulness och sträva efter att bli allt mer närvarande och uppmärksamma på vår faktiska upplevlse (där den inre dialogen ingår). När vi iakttar våra tankar istället för att identifiera oss med dem sker över tid något transformerande.
Jag läste en gång om forskning (som jag inte hittar någon referens till nu) som kommit fram till att vi tänker i genomsnitt 60 000 tankar per dag. Det är inte konstigt att det kan kännas lite tjattrigt i huvudet ibland. Det intressantaste var dock att forskarna också fann att av de 60 000 tankarna så är 55 000 precis samma tankar som vi tänkte dagen innan. 90% av alla tankar vi tänker är med andra ord helt överflödiga. De tillför ingenting.
Det är lite som att lyssna på Mix Megapol i en vecka. De kör samma hits hela tiden, om och om igen. Bara vid något enstaka tillfälle dyker det upp en ny låt bland all uttjatad musik. På samma sätt är det med våra tankar. Det finns alltid något ur det förflutna som vi ältar eller något inför framtiden som vi oroar oss över. Detta ältande och oroande av samma saker, detta tänkande av exakt samma tankar om och om igen tillför ingenting.
När vi börjar iaktta våra egna tankar, med mindfulness och acceptans, så kan vi istället välja vilka tankar vi vill ge energi och uppmärksamhet. På så sätt förändras vår inre monolog över tid. Min egen upplevelse av mindfulnessträning är att det blivit mycket mer lugnt i huvudet. Tjattret har sakta men säkert minskat även om det absolut inte har försvunnit.
Mitt senaste inlägg här på bloggen handlade om Mark Williams forskning kring två olika sätt att fokusera på oss själva, antingen konceptuellt eller upplevelsebaserat. Genom att öva oss i att stanna kvar i vår faktiska upplevelse och inte identifiera oss med det ständiga tankeflödet så förändras vår upplevelse. Tjattret i vårt huvud handlar om en konceptuellt skapad självbild som vi identifierar oss med. I den psykologiska forskningen brukar denna process refereras till som ”selfing”, skapandet av ett konceptuellt ”själv” eller ”jag”. Problemen uppstår när vi fullständigt identifierar oss med vår egen berättelse om oss själva och missar det faktum att varje konceptuell bild av något med nödvändighet är ofullständig, begränsande och subjektiv. När vi stannar i vår faktiska upplevelse, i direkta förnimmelser från våra sinnen så ökar vår förmåga att relatera till verkligheten direkt, utan det filter som ett ständigt värderande, konceptualiserande och dömande utgör.
Det finns ett tillstånd i meditation som kallas absorption. Forskningen på detta område är ny, men vad jag förstått av begreppet ”flow” som det forskats en del på så finns det många likheter. Jag har själv bara upplevt stark absorption i meditation en gång, men den upplevelsen gjorde ett otroligt starkt intryck på mig. I två timmar satt jag i meditation med ett fullständigt lugn inom mig. Det var helt stilla. Samtidigt kunde jag fästa uppmärksamheten precis där jag ville och låta den stanna kvar där, orubblig. Inga tankar uppstod okontrollerat, men samtidigt kunde jag välja att tänka om jag ville. Det var ett sinnestillstånd som var förknippat med starkt positiva känslor. Jag upplevde en glädje som var så grundmurad och total att det är svårt att beskriva.
Jag skulle gärna leva ständigt i det sinnestillståndet. Tänka när det behövs och i övrigt vila i en harmonisk, glädjefylld stillhet.