Självkänsla och mindfulness
Att dålig självkänsla är grunden för otroligt mycket av det psykologiska lidande som människor i vårt samhälle upplever håller nog de flesta med om. Det finns dock mycket som tyder på att det inte nödvändigtvis bara är dålig självkänsla som är ett problem. Det som ger problem och lidande kan istället vara vad forskaren Michael Kernis kallar beroende självkänsla (contingent self-esteem). En sådan självkänsla är barerad på prestation och yttre faktorer.
Nyligen tipsade vi här på mindfulnessbloggen om en artikel om Stressrehabprogrammet på Danderyds sjukhus. I den säger neuropsykologen och mindfulnessläraren Lill Persson Jarl att alla hon mött har en prestationsbaserad självkänsla. Detta är en indikation så god som någon på att en beroende självkänsla är problematisk.
En beroende självkänsla är inte stabil. När vi får beröm eller uppskattning av andra, då stiger den. När andra istället kritiserar oss, då sjunker den. På samma sätt med vår egen värdering av oss själva. När vi anser att vi presterat väl eller lyckats med något vi föresatt oss, då stiger vår inre känsla av värde. När vi misslyckas med något (enligt vår egen värdering) så minskar den. Och precis som vår självkänsla åker berg-o-dalbana så gör vårt psykologiska välbefinnande det också.
Men kanske är det till och med så att självkänsla i sig, både låg och hög, ställer till det för oss. Det hävdar åtminstone psykoterapeuten Albert Ellis som har kallat självkänsla ”perhaps the greatest emotional sickness known to humans’’.
Problemet med ”självkänsla” är att den utgår från en bild av ett ”själv” som vi värderar och bedömer. En sådan självbild kommer dock alltid vara ofullständig och begränsad. Självet är ingen statisk ”sak”. Självet är en ständigt flödande och föränderlig process. Så fort vi försöker vi fixera självet och värdera det förhåller vi oss inte längre till verkligheten, utan till våra egna koncept och idéer om verkligheten. Det ögonblick vi konstaterar ”sån här är jag” så har allting redan förändrats. Det går lika lite att fånga ett statiskt själv som det går att hålla fast i vattnet som flyter fram i en flod.
Forskarna Richard Ryan och Kirk Warren Brown har föreslagit sjävlreglering baserad på mindfulness som ett alternativ till beroende självkänsla. Genom att lära oss observera och acceptera våra tankar, känslor och upplevelser från ögonblick till ögonblick kan vi finna ett alternativ till vårt ständiga värderande av oss själva. När vi praktiserar mindfulness blir vi bättre på att se verkligheten som den faktiskt är, utan våra egna projektioner och värderingar. Detta gäller förstås också vår egen bild av oss själva.
En intressant studie som utforskar sambandet mellan självkänsla och mindfulness är ”Mindfulness, Self-Esteem, and Unconditional Self-Acceptance”. Författarna till den studien hittade ett samband mellan mindfulness och självkänsla. Förhoppningsvis kommer vi att få se fler studier framöver som utforskar detta område. (Om någon känner till sådana studier får ni gärna tipsa oss om dem).
Slutligen kan det vara intressant att nämna att man vid UCLA Mindful Awareness Research Center börjat använda en annan meditationsform utöver mindfulness-meditation för att stärka självkänsla. Meditationen kallas loving-kindness (kärleksfull vänlighet) och handlar om att utveckla en kärleksfull attityd gentemot sig själv och andra.
Forskning har visat att utövandet loving-kindness-meditation leder till att man uppfattar såväl sig själv som andra mer positivt. Meditationen har dessutom visat sig ha positiva effekter på relationer och mellanmänskliga interaktioner.
De goda effekterna på självkänsla som utövandet av denna meditationsform har säkerligen med båda dessa effekter att göra. Att en mer kärleksfull och varm attityd gentemot sig själv leder till bättre självkänsla känns tämligen självklart. Förbättrade relationer till andra är dock också sannolikt goda effekter för självkänslan.
När vi känner samhörighet med andra identifierar vi oss mer med ett kollektiv, med en gemenskap. Fokus flyttas då från en begränsad och begränsande självbild. Här finns det vidare kopplingar till forskning om de positiva effekterna för psykologiskt välbefinnande av att vara altruistisk och bry sig om andra. Men det får vi spara till ett annat inlägg.
Det är så sant det du skriver! Problemet med självkänsla löser sig när man inser att självet inte är något annat än en mental konstruktion. På senaste retreaten jag var på förklarade en av lärarna hur vi tenderar att kämpa för att kunna konstruera en positiv självbild, och hur rädda vi är för att hamna i den situationen där vi kommer att konstruera en negativ självbild. Detta för att vi inte förstått vad självbilden egentligen är.
Japp, det här är huvudet på spiken. Jag tycker att RFT informerar väldigt bra om detta. Att det är relationsinramande med deiktiska ramar (perspektivtagande, jag här) som sker när man inbegriper sig själv i relation till något annat. Alltså, att man relaterar sig själv till mycket andra stimuli. Bland annat värderande. Men även – jag är inte som dem, jag är högre upp i hierarkin än han, jag kan inte lika mycket som hon, osv. Det finns en rad olika sätt att skapa relationer inbegripande sig själv. Och olika bakgrunder ger nog tendensen till att ständigt sätta saker i relation till sig själv. Jag skulle gärna se forskning som visar på om det just är värderande i relation till självet eller om det är att allmänt relatera till självet som korrelerar bäst till konceptet vi kallar dåligt självförtroende.
Forskningen ovan i bloggen vet jag inte om de talar för något av dem.
Det blir kul att följa den här forskningen framöver. Tack för inlägget!
@Tore: Jag är inte så insatt i RFT, men som jag ser det är en variant av samma problem som vi alltid har, nämligen att vi förväxlar kartan med verkligheten, dvs. vi förväxlar våra egna idéer, koncept, etiketter, värderingar och så vidare med saker så som de verkligen är.
Det faktum att vi inte ser att ”självet” endast är en etikett som vi sätter på en samling ständigt flödande, ständigt föränderliga mentala och fysikala processer ställer helt klart till bekymmer för oss. Det finns ingenting vi kan peka på och säga ”här är självet”, men ändå så har vi en stark känsla av att det finns något oföränderligt, avgränsat och stabilt som är ”självet”.
Att vi sedan värderar detta ”själv” och dessutom tror på dessa värderingar som om de vore objektiva sanningar och inte blott våra egna projektioner gör förstås inte saken bättre.
Jag hoppas, precis som du, att någon forskar vidare i ämnet.
Hej. Jag håller på att skriva ett arbete som handlar om självkänsla. Artikeln ”Mindfulness, Self-Esteem, and Unconditional Self-Acceptance” låter väldigt intressant men tyvärr får jag inte fram den… Tyvärr är det så att mitt arbete ska vara inne på måndag, och jag skulle hemskt gärna vilja läsa artikeln innan. Har ni den? Skulle ni kunna skicka den till mig via e-mail? Jag skulle uppskatta det. Mvh Caroline
”Har ni den? Skulle ni kunna skicka den till mig via e-mail?”
Mailar den. Lycka till med arbetet!
Hej!
Jag skulle gärna få tillgång till artikeln ”Mindfulness, Self-Esteem, and Unconditional Self-Acceptance”. Skulle någon vänlig själ kunna maila den till mig?
Hälsningar
Peter
@Peter:
”Jag skulle gärna få tillgång till artikeln ”Mindfulness, Self-Esteem, and Unconditional Self-Acceptance”. Skulle någon vänlig själ kunna maila den till mig?”
Mailade precis iväg en kopia till dig. Hoppas du får nytta av den, det är en spännande artikel.
Skicka gärna artikeln till mig också när du ändå är igång!
Tack…
Hittade för övrigt nyss den här bloggen och ser fram emot att lusläsa den, ser jättespännande ut! Jag har precis börjat psykologprogrammet i Lund men har en bakgrund inom buddhistisk meditation och har stora planer på att lyfta mindfulness mfl meditationstekniker inom utbildningen och studentföreningarna…
Jag vill också hemskt gärna ha tillgång till artikeln, har ni fortfarande den?