En viktig aspekt av mindfulness som ofta tas upp är acceptans. Förmågan att vara med sin upplevelse utan att värdera och döma är central i all mindfulnesspraktik.

Ett annat sätt att uttrycka detta med acceptans på är att säga att det är viktigt att vara nöjd! Det är viktigt att vara fullständigt tillfreds med sig själv och med saker och ting precis som de är!

Många av oss har dock fått lära oss att det inte är okej att vara nöjd. Om man är nöjd förlorar man sin drivkraft. Om man är nöjd så finns det inget som motiverar förändring och förbättring. Man måste vara missnöjd, för annars blir resultatet stagnation och viljelöshet.

Låt oss ta ett ögonblick och fundera över denna uppfattning, som är så vanlig. Idén är alltså att vi måste känna missnöje för att motiveras att förändra någonting. Men vilken är anledningen till att vi vill förändra saker? Jo, förmodligen för att vi vill känna oss nöjda och tillfreds!

Enligt den här teorin behöver vi alltså odla missnöje och otillfredsställelse eftersom det är enda möjligheten för oss att kunna förändra saker så att ska kunna bli nöjda och tillfreds. För det är väl inte så att vi vill förändra saker för att vi ska fortsätta känna oss missnöjda och otillfredsställda? Att känna oss missnöjda ska alltså på något sätt leda till att vi blir nöjda. Någon gång i framtiden. Tror vi.

Problemet är att vi hela hela tiden villkorar vår lycka. Lycka, glädje och välbefinnande är alltid något som vi förväntar oss att uppnå i framtiden, så fort vi fått det som vi eftersträvar. Om vi bara kunde hitta någon att vara tillsammans med. Om vi bara kunde hitta ett nytt och mer stimulerande jobb. Om vi bara kunde skaffa oss en utbildning. Om vi bara kunde flytta till ett nytt och större hus. Då skulle vi bli glada och lyckliga. Då skulle vi känna oss tillfreds.

Genom att att inte vara nöjda med vår nuvarande situation så tänker vi oss att vi drivs till att förändra, uppnå eller skaffa oss något som ska tillfredsställa vårt missnöje och därmed skänka oss lycka. Problemet är bara att varje gång vi uppnår det där som vi eftersträvat så upptäcker vi att vi fortfarande inte är nöjda. Istället så har det dykt upp nya saker som villkorar vår lycka.

Det är inte så konstigt egentligen. Vad det handlar om är att om vi övar oss i att vara missnöjda så kommer vi att bli bättre på det. Att vi odlar missnöje kommer helt enkelt leda till att vi upplever mer missnöje. Det kommer inte leda till att vi blir nöjda och lyckliga.

Om vi inte kan känna oss nöjda så kan vi heller aldrig vara tillfreds eller lyckliga. Att vara missnöjd är i sig att uppleva psykologisk otillfredsställelse och lidande! Att vara nöjd, tillfreds och harmonisk, å andra sidan, är i sig att uppleva psykologisk tillfredsställelse och lycka!

Att vara nöjd innebär inte heller att vi behöver förlora drivkraften för att förbättra oss själva, växa, utvecklas eller att bidra till andra och samhället. Det finns andra, mer gynnsamma sinnestillstånd som kan motivera oss till handling. Sinnestillstånd som exempelvis kärlek, medkänsla och generositet. Genom att ge energi till dessa istället för att odla missnöje så kan vi komma dithän att vi är nöjda, tillfreds och lyckliga, samtidigt som vi fortsätter att utvecklas och bidra.

Det finns en annan vanlig invändning mot att vara nöjd, nämligen att det inte går att vara nöjd eftersom det finns så många saker som gör det omöjligt. ”Jag är ju så fet/klantig/outbildad/misslyckad. Hur skulle jag kunna vara nöjd?”, eller ”Tusentals barn dör i svält varje dag i världen. Hur kan man vara nöjd då?”

Detta är bara en variant på att vi hela tiden villkorar vår lycka. Det går alldeles utmärkt att vara fet och lycklig! Det innebär inte att man inte kan banta och bli smal. Allt det innebär är att om vi inbillar oss att vi kommer att bli lyckliga av att banta och bli smala så kommer vi att bli väldigt besvikna. När vi väl bantat så upptäcker vi snabbt att vi fortfarande inte är lyckliga, utan att det istället dykt upp något nytt som vi är missnöjda med.

Vad gäller de svältande barnen eller någon av de andra miljontals sakerna som är så oerhört på tok i vår värld, kan det vara idé att ställa sig själv följande fråga: ”När finns det störst möjlighet för mig att bidra till en positiv förändring i världen? Då jag är missnöjd och olycklig, eller då jag är nöjd och lycklig?” För den som är missnöjd och olycklig finns det lite utrymme för kärlek, medkänsla och generositet. För den som är nöjd och lycklig uppstår dessa sinnestillstånd helt naturligt.

Våga vara nöjd, med andra ord. Våga vara tillfreds och lycklig här och nu! Om det finns en liten röst inom dig som protesterar och säger: ”Nej! Du kan inte vara nöjd, det är inte okej!” så lyssna inte. Den rösten vet inte vad den snackar om.

En viktig aspekt av mindfulness som ofta tas upp är acceptans. Förmågan att vara med sin upplevelse utan att värdera och döma är central i all mindfulnesspraktik. Ett annat sätt att uttrycka detta med acceptans på är att säga att det är viktigt att vara nöjd! Det är viktigt att vara fullständigt tillfreds med sig ...